Man skiljer på dop och namngivning. I dopet tas ett barn upp i en församling samtidigt som barnet får sitt namn. Många föräldrar väljer i dag namngivning istället för dop för att ge sitt barn möjlighet att själv välja om de vill bli medlem i en församling eller ej i framtiden. 

Namngivning eller barnvälkomnande, som man också brukar kalla det, handlar enbart om att barnet ska välkomnas i familjen. Ceremonin gör ingen skillnad på biologiska och adopterade barn och det är naturligt att det är föräldrarna som formar programmet. 
Ett viktigt inslag i välkomstceremonin är att föräldrarna berättar vilket/vilka namn de valt att ge barnet.   

Ceremonin har inte någon formell betydelse eftersom namnlagen säger att barn ska ges ett eller flera namn inom tre månader efter födelsen. Vårdnadshavarna anmäler alltid själva barnets namn till Skatteverket.

När det gäller platsen för en namngivningsceremoni är det bara fantasin som sätter gränser. Den kan hållas i stort sett var som helst – i hemmet, i någon offentlig lokal som familjen hyr eller utomhus på någon plats som passar för högtiden.  

När jag får uppdrag att leda en namngivningsceremoni eller ett barnvälkomnande lägger jag stor vikt vid dialog med vårdnadshavare i utformningen av ceremonin. Ingen högtid blir den andra lik men det är viktigt att barnet och eventuella syskon får stå i centrum. 

---